·:[ frepa.blog ]:·
• • • • •

Open Source and e-learning – the perfect match

There’s a lot off buzz going on about Open Source and e-learning right know. There’s so much talk about Open Source as the “salvation” for educational institutions that it could even be considered a hype… Sadly, the word “hype” has a negative ring to it. So negative that it might even scare people away from something that is actually very good.

There are two kind of hypes: there are the hyped hypes, where the level innovation and the significance of a phenomena is greatly exaggerated; then there are the hypes where a phenomena becomes popular because there is something that is really addressing an urgen problem   - even if the significance may be  exaggerated by the evangelists. While I believe that phenomena’s like LMS, LCMS and Learning Platforms etc. (not their functionality, but as software products) are of the first hype-type (I will explain why another time), I strongly believe that Open Source is of the second hype-type - the good one.

Open Source does probably have more to offer to education than to any other sector. The most referred reasons to use Opens Source are cost savings. This is established in the BECTA reports on “Open Source Software in Schools” as well as by the municipality of Motala, where considerable savings where made, as well as by several others.  Even though this is a very god reason, it is probably not the most important to make the perfect match.

Instead, the real added value of Open Source lies in its philosophy and methods for building and sharing knowledge (as well as problems) for the common good. In fact, those are similar to  the philosophy and methods that make pedagogical methods evolve in an open, non-authorial, ecosystem-like fashion. Portfolio methodology and Problem-based Learning (PBL) are two such examples where professionals often takes an existing methodology, adapts it, improves it and then hands it over to the teaching community. By emphasising this side of Open Source it is possible to embrace educationalists in a joint process of developing software and pedagogical method in symbiosis. However, this will require a change in the understanding and attitude to pedagogical development as well as software development. Such approach will also require improvement and harmonization of development methodologies.

This is an interesting research perspective and I truly believe that Open Source, it philosophies and methods, can actually contribute to pedagogical research and development.

This is the subject of a scientific paper that I am writing. The paper will be published on my blog as well.

Some related links:

• Open Source Software in Schools (BECTA reports)
• The Open Source for Education in Europe conference
• What Education can learn from Open Source (frepa.blog)
• Open Source Software and Schools: New Opportunities and Directions
• Open source methods and their future potential
• Open Source e-learning technology hits prime-time (CETIS article)
• Contributions to a Public e-Learning Platform – Infrastructure, Architecture, Frameworks and Tools (Our article in IJLT)
• Open Source (Wikipedia)

Via the CEN-Learning Technology Standards Observatory:

UNFOLD Communities of Practice The Communities of Practice meeting in Glasgow provides a unique opportunity to spend three days talking with others who are working with the IMS LD Highlights include:

• James Dalziel of LAMS, speaking on "What do teachers want from Learning Design"
• Discussion of pedagogical vocabularies, led by Sara Currier and Laurna Cambell
• Discussion of implementing LD in institutions with contributions from Scott Wilson of CETIS, Colin Tattersall of the OUNL, and Bill Olivier, Technical Director of JISC.
• Workshop on the SLED service based player, run by Patrick McAndrew and Alex Little of the Open University UK
• A workshop on Reload and CopperCore: Beyond level A
• A parallel introductory workshop on Learning Design level A

More information at the Unfold website

IMS Global Learning Consortium: Alt-i-lab 2005
alt-i-lab 2005, is an on-going collaboration of organizations, companies and individuals who are advancing learning technology interoperability. This 3rd annual alt-i-lab again brings together creators, vendors, users, and buyers of learning technology to evaluate demonstrations, exchange technology, and participate in working sessions focused on real-world interoperability, strategies maximizing the impact of learning technology, and critical examination of state of the art technology.

Är skolan och EU hot mot demokratin?

På debattplats (Brännpunkt) i Svenska Dagbladet den 28/9 skriver Jonas Sjöstedt (v) och Charlotte Cederschiöld (m) en gemensam debattartikel ("Dina mejl kan stoppa datalagen") om farorna med de nya EU-förslagen om datalagring. Det är bra att detta uppmärksammas. Särskilt bra är det att Jonas Sjöstedt och Charlotte Cederschiöld gör gemensam sak i denna fråga. Det visar tydligt att detta är en mycket viktig fråga - viktigare än partipolitik. I själva verket handlar det om att kraftigt begränsa några grundläggande rättigheter som utgör en av demokratins hörnstenar: nämligen rätten till en fri kommunikation.

Artikelförfattarna frågar sig bland annat:

”Är det inte en kränkning av varje människas integritet att spara detaljerad information om vem du har ringt, varifrån, när, om mottagaren svarade eller inte och hur länge ni talade? Eller att lagra uppgifter om vilka hemsidor du besökt ute på nätet eller när och hur länge du varit uppkopplad?”

Självklart är det så. Vidare skriver de att:

”Vi har i parlamentet redan tagit ställning till Bodströms förslag en gång och då förkastade vi hela initiativet. Varför? Jo, för att det kränker din integritet, är oerhört kostsamt och saknar proportioner. Men också för att det är ett förslag som tillkommit bakom rådets stängda dörrar.”

och vidare…

”Utan insyn för någon och utan demokrati har 25 justitieministrar beslutat om ingrepp i 450 miljoner människors vardag.”

Att man inom EU försöker smyga igenom potentiellt kontroversiella förslag är en oroande tendens som också utgör ett hot mot demokratin. Detta är långt ifrån första gången detta inträffar. Så var bland annat fallet med frågan om mjukvarupatentets vara eller inte vara. Den processen var om möjligt ännu mer dunkel och obskyr…

Andra omröstningen ägde rum den 27 september och det blev ytterligare ett nej från EU-parlamentet. Tyvärr så är inte slaget över i och med detta, utan frågan är fortfarande lika aktuell och kommer att komma upp igen - om än i något förändrad skepnad. Som svensk är det dessutom extra tråkigt att en av de drivande krafterna bakom förslagen är sveriges egen justitieminister, Thomas Bodström.

Hur motiverar de då förslag som detta då? I vanlig ordning så talar man till människors terroristskräck. Problemet är bara att de med åtgärder som denna knappast lär stoppa några terrorister. Däremot åstadkommer man precis det som är målsättningen för de många terrorister – att allvarligt skada demokratin! Sett ur ett historiskt perspektiv kan man konstatera att den här typen av åtgärder med rutinmässig övervakning alltid missbrukas. Det är inte en fråga om ”om”, utan om ”när”.

Skolan har ett ansvar
Det är viktigt att man i skolan diskuterar såväl möjligheter som de faror som följer med teknik- och IT-utvecklingen. Under senare år har vi tillåtit en utveckling där vi successivt går mot ett övervakningssamhälle och där tidigare viktiga, demokratiska principer åsidosätts. Skolan får inte medverka till att fostra en generation som i sin digitala okunnighet låter denna utveckling fortsätta obemärkt! Just nu finns en rad obehagliga tendenser som ständigt gör sig påminda. Frågan är var sätter vi gränsen. Oftast poppar de upp i samband med företeelser som terrorism, piratkopiering och skadegörelse. Vilken roll har skolan egentligen när det gälller svenska ungdomars digitala kompetens (jfr. Digital Literacy)? Digital kompetens handlar inte bara om att kunna använda IT, utan i lika stor utsträckning om att förstå IT  i termer av både möjligheter och faror, att tänka kritiskt om IT samt om informationskompetens (jfr. Information Literacy).

Vad gör då skolan? Tyvärr kan jag konstatera att skolan i många fall får IG på detta område. Om George Bush och Tony Blair ligger på en delad första plats, Tomas Bodstöm på andra plats så ligger skolan på en god tredje plats när det gäller att okritiskt bygga vidare på övervakningssamhället. I många kommuner har man lyckats skapat små orwelska mini-samhällen. Västerbottens Kuriren (VK) skrev den 22 september om skolorna i Umeå:

”All Internettrafik i Umeå skall nu loggas. Det innebär att det i efterhand går att spåra vem som varit inne på olämpliga webbsidor eller använt datorn för att kränka andra”

Från skolan i Umeå hävdar man att detta görs för att stoppa ”digital mobbing” och vidare skriver man att:

”För att komma tillrätta med problemet skall all internettrafik, elever och personal loggas från och med den 3 oktober”

Uppenbarligen är elevernas demokratiska och mänskliga rättigheter inte mycket värda. Åtgärden är inte helt olik de åtgärder som föreslås inom EU… Precis som EUs åtgärder kommer att misslyckas med att stoppa terrorismen så kommer åtgärderna i Umeå kommun att misslyckas med att stoppa mobbing. Vad blir då nästa steg? Kameror på toaletterna så att man ser vilka som klottrar? Kameror i gymnastiksalens omklädningsrum? Omklädningsrummen är ju ett riktigt eldorado för mobbare. 

Extra anmärkningsvärt är det att man tycks anamma tekniken så okritiskt och utan reflektion. Vilka alternativ finns det till övervakning? Borde man kanske angripa problemet på något annat sätt? Hur säkerställer man att den informationen inte missbrukas? Vilka har tillgång till informationen? Det går att finna ett näst intill oändligt antal exempel på missbruk av liknande system. Enbart i mitt arbete har jag stött på flera fall där bland andra systemadministratörer missbrukat känslig information som de har tillgång till. Till detta kommer det faktum att de ”filter” i form av mjukvara som sannolikt kommer att användas inte bara är dåliga utan snarare närmast värdelösa (tack och lov). Det finns gott om sorg-lustiga exempel på detta. För inte så länge sedan anklagades t.ex.
ett stort antal anställda på ett välkänt svenskt företag för att ha porrsurfat på arbetstid. Dessvärre (för IT-avdelningen i alla fall) visade det sig att filtermjukvaran var så dålig att större delen av anklagelserna var helt felaktiga. Livat blev det i alla fall!

Mer om integritet, demokrati och teknikutveckling hittar du på:

• Stoppa-storebror.se (av Pär Ström)
• Ser Storebror stärkas av it (från Ny Teknik)
• Universal Decleration of Human Rights (från FN)
• Kolla källan (från Svenska skoldatanätet)
  
• Jonas Sjöstedts och Charlotte Cederschiölds debattartikel [pdf] (från SvD)
• Gubben i den röda skjortan (från Jinges Web och fotoblog)

Från Sveriges skolledarförbund

Tyvärr måste man nog konstatera att Umeå (åtminstone i detta avseende) åstadkommit ett ”skolexempel” på hur man inte bör gå tillväga när man bygger upp en IT-infrastruktur för skolan. Umeå är dock långt ifrån ensamma om att ha denna typ av problem - problem vars orsaker framförallt står att finna i en splittrad IT-infrastruktur uppbyggd av flera olika och högst proprietära system för att hantera olika arbetsuppgifter och olika typer av information. Proprietära system ger proprietära dataformat (=dålig informationsstruktur) som i sin tur leder till att informationen "låses in" i respektive system.

Att IT-miljön består av flera olika komponenter (system) som var och en hanterar det som just den komponenten är bäst på, är i sig inget problem - det är snarare alldeles utmärkt! Problemet ligger snarare i att de olika komponenterna inte interagerar med varandra och att de olika systemens funktioner inte exponeras i ett gemensamt användargränssnitt - exempelvis ett intranät. Sådana brister sänker den totala användbarheten hos IT-stödet till en nivå där det snarare riskerar att bli betraktat som ett problem än en tillgång! I Umeå och många andra kommuner finns ett olyckligt fokus på vad de olika systemen heter (och vem som levererar dem) istället för att fokusera på de funktioner man vill ha, var man vill komma åt dessa, samt vilken information som skall flöda mellan de olika systemen. Om dessa system sedan heter DAM, BALTZAR eller någonting annat lustigt har mindre betydelse. Genom att endast exponera systemens funktioner där de är naturligt hör hemma i det dagliga arbetsflödet, i gemensamma gränssnitt och strunta i klienter och andra obskyra gränssnitt, skulle användbarheten öka väsentligt. På så sätt införlivas dessa funktioner i en större helhet som i sin totalitet formar skolans infrastruktur. De lustigt namngivna systemen skulle dessutom bli utbytbara. - rätt som det är dyker ett bättre system upp och då vill man inte vara inlåst…

En sådan strategi för att bygga infrastruktur förutsätter förstås att de system man väljer använder sig av de öppna standarder som finns (inte minst lärteknologistandarder) för att hantera respektive informationstyp.

Att rektor (och andra) tvingas logga in mer än en gång beror även det på bristande informationsstruktur. Alla system skall givetvis ha gemensam inloggning. Det finns lösningar för detta som bygger på öppna standarder och som därmed fungerar leverantörsoberoende. 

"I Umeå har kommunen upphandlat datasystem som gör att rektor blir upplåst vid dataskärmen i stället för att vara närvarande i det pedagogiska arbetet. Systemen gör det dessutom omöjligt att delegera en rad administrativa arbetsuppgifter."

Alla datasystemen med dess olika namn har blivit ett skämt bland ledarna, berättar hon.
- PALETT, där vi ska rapportera in all vår personal, som i sin tur går in på DAM för att registrera frånvaro etcetera. Sedan ska vi hantera elektroniska fakturor i BALTZAR. Därefter registrera och diarieföra i GERDA och LÄRDA. Posten läser vi i FIRST CLASS…
- Var för sig är datasystemen tydliga och överskådliga och man kan få mycket stöd och hjälp av dem. Problemet är att man blir väldigt låst vid sin dator eftersom jag personligen ska signera allting - det är omöjligt att överlåta uppgifter till en administratör."

- Nu sätter vi press på vår leverantör VM-data för att de verkligen ska åstadkomma förbättringar. Det ska komma en ny version av datasystemen i höst och vi gör allt för att det ska bli så få klick som möjligt vid skärmen och mer tid till verksamheten."

Leverantörer som WM-data och andra är tyvärr en del av problemet. Kommuner och inte minst skolor är i allt för många avseenden livegna i förhållande till sina leverantörer - framförallt de stora leverantörerna - och förmår därför inte att sätta press på leverantören. Man sitter helt enkelt fast i proprietära system som man investerat alldeles för mycket i.

Tiden för att bara logga in motsvarar arton heltidstjänster i kommunen. Vad säger det om datasystemen?
- Det har jag ingen uppfattning om. Det vet jag inte och kan inte kommentera."

Om detta verkligen stämmer är det ju minst sagt horribelt! Det låter dock lite för hemskt för att vara sant. Oavsett om det rör sig om arton heltidstjänster eller bara om "på tok för mycket tid" så är det värt att reflektera över…