·:[ frepa.blog ]:·
• • • • •

I dagens Computer Sweden skriver Pernille Ravnskov Renström (SOS Alarm), Mikael Rosholm (Bilprovningen), Staffan Serrestam (Svenska Lantsmännen) en debattartikel om e-lärande - uppenbarligen ur ett näringslivsperspektiv.

Vi använder e-lärande som ett effektivt verktyg i organisationer där ständig utveckling är ett överlevnadskrav, skriver tre förespråkare.

Men effektiviteten och produktiviteten lever i det tysta. Tvärtemot Erik Bolinder på Klick-data, så tror vi att aha-upplevelserna och nöjesindustristämpeln är just det som gör att affärsverksamheten inte tar e-lärande på allvar.

Säg den vd eller ekonomi-direktör som tycker att underhållningsvärde och kickar är viktigast när man investerar i personalens kompetensutveckling.

För att först klara av kontentan i debattartikeln (grovt förenklat): att synen på e-lärande i företag ofta baseras på en felaktigföreställning av vad e-lärande är samt att man uppenbarligen i vissa företag uppenbarligen satsar stora pengar på e-lärande utan att egentligen ta det på alvar eller för den delen göra någon analys av vad man egentligen satsar på eller om det verkligen används som det var tänkt.

Jaha, men detta är väl snarast ett ledningsproblem - och möjligen även ett kompetensproblem hos de som ansvarar för utbildning inom företaget. Eller har jag fel? Det är i så fall inget problem som är specifikt kopplat till e-lärande utan bör ju i så fall även påverka utbildning i andra former. Här blir det dock inte lika tydligt då det är något svårare att kontrollera vilka som sitter i klassrummet på en kurs eller konferens och tänker på annat…

Det handlar inte om för lite om fokus på innehållet och för mycket på ramverket, utan om för mycket morot och för lite piska! 

Ja, kanske det. I vissa organisationer har man faktisk möjlighet att "tvinga" de anställda att förvärva en viss nivå av färdighet och det finns sanktionsmedel som är direkt kopplade till den anställdes tillvaro i organisationen (löneutveckling och annat). Arbetar man däremot med utbildning i exempelvis skolan så fungerar det inte riktigt på samma sätt - där gäller det även att motivera eleverna att lära sig saker. Visst kan det behövas såväl morot som piska (och inte minst intressant innehåll och undervisnnigformer), men situationen är betydligt mer komplex.

Och detta leder mig in på det som jag från föranleder min lilla kommentar - den (verkar det) obligatoriska kritiken mot skolan och lärarutbildningen:

För varje timme undervisning får jag som lärare avsätta en timme för förberedelse, oavsett om jag kört lektionen en eller tio gånger förut, det är lagstiftat. Att man söker information på internet är något man räknar med i undervisningen, ungefär som man såg biblioteket förut.

Men vad händer om eleverna lär sig genom e-lära, hur ska min undervisningstid då beräknas?
Johan Skärskog på Netcompetence har rätt, pröva på-perioden är slut för länge sedan. För några år sedan gick det rykten om en rektor på en lärarhögskola som sade att man inte skulle ha datorer i undervisningen "för det ska de kunna redan när de kommer hit".

Visst förtjänar så väl Lärarutbildningen som skolan en hel del kritik när det gäller användningen IT. Men om det skall ha någon som helst effekt så bör den vara något mer sofistikerad än vad artikelförfattarna gör den.

Självfallet finns det många lärare som inte trivs med sina jobb och är mér intresserade av sin tid än verksamhetens kvalitet och därmed gör ett dåligt jobb - precis som i alla andra brancher. Men att tro att man i allmänhet faktiskt räknar tid på detta sätt är naivt. Undervisar man exempelvis på en lärarutbildning så förbereder läraren en lektion på en timme kanske i tio timmar (eller mer) innan den ges första gången (sannolikt mer om den ges på distans). Denna tid får sedan slås ut över ett större antal undervisningstimmar för att det överhuvudtaget skall bli ekonomiskt rimligt. Därav mätningen av tid. E-lärande kräver knappast mindre tid från läraren - tvärtom finns mycket som pekar på att det till och med kräver mer lärartid "per undervisningstillfälle". Däremot kan det vara möjligt att minska lärartiden per student. Problemet ligger snarare i att man talar om undervisningen i termer av klasser, kurser och lektioner…

Att mäta effektivitet är förvisso också intressant - men oerhört komplext. Det finns en övertro på att mäta kunskap och effektivitet - inte minst inom näringslivet. Ser man till skolans  kunskapsområde så är detta inte alls enkelt. Mycket av det som beskrivs i skolans uppdrag (styrdokumenten) är överhuvudtaget inte (och skall inte vara) kvantifierbart. Detsamma gäller för universitet och högskola. Därmed blir det också mycket svårt att mäta. Utbildning som företeelse är i många avseenden fundamentalt annorlunda i den typ av organisationer som artikelförfattarna representerar än vad det är i skolan och på universitetet - och så måste det ofta vara beroende av skillnader i verksamheternas mål.

Vad gäller rykten om vad någon "rektor" på någon lärarhögskola har sagt eller inte så hör det knappast hemma i en debattartikel. Vad man däremot med säkerhet har diskuterat på många lärarutbildningar är om man inte borde kunna räkna med att studenterna skall ha grundläggande kunskaper om hur man använder en dator när de kommer till lärarutbildningen. Syftet med en sådan diskussion är inte att "slippa" ha IT-inslag i lärarutbildningen, utan att man skall slippa slösa dybar tid på att ge "knapptryckarkurser" för att istället kunna fokusera på kurser om IT som pedagogiskt verktyg.

Precis som Peter så tycker jag att detta är värt att uppmärksamma!

Open Source på Pixel Palace - 4 st Open Source-seminarier kommer under hösten hållas på Pixel Palace i gröndal. Skriven av: Tobias Wallin [MacNytt]

Det här tycker jag är ett kul initiativ och sprider gärna lite kännedom om seminarie-serien. Extra roligt är det att ett av seminarierna faktiskt är inriktat på open source i skolan. Hela programmet hittar du här. Det om open source i skolan beskrivs så här:

"12/11, Open sourcelösningar i skolmiljö
Med inriktning på program /Bo Berggren och Roland Sandell, medipedagoger och lärare. Relaymedia."

I dag höll jag ett seminarium på Myndigheten för Skolutveckling. Seminariet arrangerades av SIS TK450 och handlade om ramverk för tjänstebaserade arkitekturer (SOA) för e-lärande. Seminariet inleddes med en översikt av utvecklingen av virtuella lärmiljöer från 70-talet till dagens miljöer. Därefter en liten genom gång av begrepp och principer för SOA, samt varför det kan vara en bra modell för IT i utbildningssammanhang. Utgångspunkten för SOA för e-lärande vad eLearning Framework och eFramework som därefter jämfördes med andra modeller (MIT/OKI-Sakai och vår egen VWE). Seminariet avslutades med en lite blick in i (vad jag förmodar:) är framtiden, samt en mycket bra och intressant diskussion!

Mina presentationsbilder kan laddas ner här: [PDF eller ODP (Open Office presentation)] 

E-learn Magazine have published an article by Stephen Downes titled: E-learning 2.0. The article is well worth reading and gives a good perspective on the evolment of e-learning.

E-learning as we know it has been around for ten years or so. During that time, it has emerged from being a radical idea—the effectiveness of which was yet to be proven—to something that is widely regarded as mainstream. It’s the core to numerous business plans and a service offered by most colleges and universities.

And now, e-learning is evolving with the World Wide Web as a whole and it’s changing to a degree significant enough to warrant a new name: E-learning 2.0.

Inbjudan till konferens kring temat "Öppna för samverkan kring öppen programvara (open source)"

Nätuniversitetet och Uppsala Learning Lab inbjuder till en konferens om samverkan kring öppen programvara den 21-22 november i Uppsala. Målguppen för konferensen är IT-chefer, administratörer och IT-pedagoger vid universitet och högskolor, tre yrkeskategorier som i allt högre grad behöver samarbeta kring olika former av teknologiförstärkt lärande.

Medverkande
Den 21 november har vi ett internationellt perspektiv med två huvudtalare:

• Joseph Hardin, koordinator för Sakai, ett projekt där bland annat MIT och Stanford gemensamt utvecklar open source-baserade lärandeverktyg.
• Scott Wilson, assistant director vid Cetis (Center for Educational Technology Interoperability Standards) och journalist inom lärteknologiområdet.

Eftermiddagen avslutas med en diskussion om open-source från ett kommersiellt perspektiv. Erik Granström, marknadsansvarig på MySQL, berättar om hur företaget arbetar utifrån denna utgångspunkt.

Dag 2, den 22 november, hålls på svenska, och inleds med att Torbjörn Wiberg, IT-chef vid Umeå universitet, ger några reflexioner kring svenska universitets samarbete inom open-source.

Därefter kommer två utvecklare, Magnus Andersson från Umeå universitet och Per Wising från Stockholms universitet, att beskriva sina erfarenheter av att utveckla och drifta open-source-baserade lärplattformar.

På eftermiddagen kommer Mats Östling från Sveriges Kommuner och Landsting att berätta om sitt långvariga arbete med samverkan kring öppen programutveckling för offentlig sektor.

Dagen avslutas med en framåtblickande paneldebatt om hur vi kan gå vidare

Ladda ner inbjudan [PDF]

From the LAMS foundation:

Sakai, the world’s leading open source Collaboration and Learning Environment, and LAMS, the world’s leading open source Learning Design system, today announced successful integration between the systems. This integration allows teachers and professors to benefit from Sakai’s highly scalable learning platform combined with the unique "digital lesson planning" approach of LAMS.

More at  http://www.lamsfoundation.org/news/sakaiintegration.html

Ipsety contributes to the discussion on metadata for learing with a discussion document.

An important and valuable characteristic of MLR (see ISO/IEC Project 19788-1) would be for this metadata model to present a highly simplified, “kernel” element set for those wishing to work with only very basic metadata records. RSS, folksonomies and social bookmarking practices have all recently and powerfully demonstrated the utility and traction that can be gained by these kinds of very simple metadata models. More importantly, the economies of scale for many educational institutions and processes frequently demand it. Equally important for this metadata model is that it also accommodate the kind of complexity that is currently available, for example, in the IEEE LOM –but that it enable, but not impose, this complexity. The categories and element arrangements, below, attempt to address both of these divergent requirements simultaneously.

… but this was a effect of updating the permalink structure of frepa.blog. Hopefully this will solve the problems with trackbacks…

I just got the news that the paper (Marking the National Curriculum - a New Model for Semantic Mark-up) which I presented at the eChallenges 2005 conference was awarded the Ingo Hussla Innovation Award! I am of course really happy about this and and further more - this feels like a confirmation that our model for managing semantic metadata as annotations has a great potential!

Unfortunately I was unable to attend the price ceremony as I had to leave Ljubljana early on Friday morning, but I hope that the price (that according to testimony is a beautiful piece… will be delivered to my door soon…

In a session called Education Issues, Nigel Cortney from Cass Business School, City of London, presented a paper titled: "Collaborative Learing between Universities in Eight Countries on Innovation in Management Education". Nigel gave a good presentation about how eight management schools developed their courses and pedagogical methods through technology, collaboration and by learning from each other. He presented a model for analyzing differents organisations approaches to learning that was both simple and - to judge by the presentation - effective.

The descrition of the different learning approaches was interesting and what got to me most was the Danish model of "Learning by frustration". They started the course by giving the students a very hard, two weeks assignment for which they where given nu teaching. They just had to learn how to solve the problems of their own! This had the effect that the number of drop-outs decreased substantially! An interesting effect…

Anyway, the results from the project will be made freely avaliable and i believe that the results from this project can be applied to other forms of education as well and it is probably well worth looking into for anyone working with pedagogical development. Hopefully I will be able to link to Nigels paper and slides in a couple of days.

Today I have presented my paper: "Marking the National Curriculum - a New Model for Semantic Mark-up" at the eChallenges conference in Slovenia. I have published the paper [PDF] as well as the presentation [PDF].

Abstract: The use of information structure and metadata for the National Curriculum becomes more and more crucial as the demands for advanced eLearning services increases. In a Swedish pilot project a simple information model was developed and tested on the National Curriculum. An implementation of a common XML based Mark-up Language called TEI was used for the first approach. An alternative model where three different kinds of metadata where identified and separated using RDF, XML and Annotea as core technologies was used for the second approach. Two approaches where tested and evaluated against five criteria. It was found that XML-based mark-up languages like TEI fail in cases where complex metadata and a combination of several metadata models are required. In conclusion we argue for the importance of separating information structure, descriptive metadata (including semantics) and catalogue metadata. 

I have dedicated the day to following the Knowledge Management (KM) track here at the eChallenges conference. It is interesting to see that there is a lot of KM-research going on still. However it is much more down to earth than it used to be in the late nineties. Most of the projects seems to be really focused on producing “real” results in the form of working tools, frameworks and models. Or as Jonathan Sage at IBM Business Consulting Services in Belgium expressed it: “Knowledge Management is following the hype-curve”. In other words – it is now in a process of maturing and consolidation.

These are my personal notes from the eChallenges 2005 conference. So, take them for what they are…;)

The first session was titled: Knowledge Management – Networks, Collaboration & Sencemaking. The session was chaired by Peter Stanbridge, Korora Limited, UK

The main focus of this session was on the problems of Knowledge Management when going from an individual perspective to a Social Network perspective.

The first speaker: was Henke de Poot from Telematica Instituut, Netherlands, presenting a paper titled Look Who’s Talking The Virtues of Organizational Storytelling.

He gave an interesting perspective of how the art of story telling can be used to accumulate and transfer knowledge. For this purpose he undisguised between four different types of story telling (debriefing, organizational X-ray, Community building, Knowledge retention), that may be used for different purposes in KM. Their focus was on organizational learning and changing and how IT can be used to support story telling as a method for that.

Much focus was placed on the post-production part. Where the story is to be prepared in different ways for use in the organization. An estimation was that a 1,5 hour story might very well need 30 hours for post-production! This is also where IT and KM is of help. Such as modularization of the story, indexing etc. I find this extra interesting as I am presenting my paper on our annotation tool tomorrow and our technology could very well be used for this kind of post-production to provide annotations and metadata that supports modularisation as well as different types of mark-up that can be used to navigate a story.

Abstract: As an age-old human practice, storytelling has gained interest from academics and practitioners alike. In this paper we distinguish several perspectives on stories and storytelling, their application in organisational settings, and the possible enhancements that ICT can bring to these settings. The main question here is whether the benefits outweigh the costs of this endeavour. To find an answer to this question, we conducted four studies with ICT enhanced storytelling in organisational settings, each setting reflecting some of the aforementioned perspectives. Our cases show that storytelling is promising for organisations that want to learn and change. Next we tried to reduce human effort in postproduction. In spite of language technologies, enriching a digitised story is still labour intensive. Also, preparations will still be needed. In conclusion, return on investment decisions may slowly move toward more storytelling as its relevance in learning and sense making grows while technologies to reduce handwork are progressing over time.

The next speaker I listened to was Ramon O’Callaghan, Tillburg University, The Netherlands who gave a presentation titled: “Knowledge Management, Learning Trajectories and ICT in innovation clusters: Future Research Challenges”

He gave a perspective on KM in Small and Medium Enterprises (SME) clusters and networks. As the title suggests, the focus where on KM in enterprises (as with most other presenters in the KM track), but I believe that most of the findings are transferable to other domains as well. O’Callaghan meant that The dynamic knowledge of clusters is still a black box rather than a solution for regional networks and that there are doubts on the hypothesis of a spill over effects as the only explanation for knowledge diffusion.

He also made an interesting analysis of how communication and “knowledge” flowed between SME:s within the cluster and outside the cluster and how the external networks of well connected SMEs within a cluster could be used by other participants in different ways.

Abstract: This is a “visionary” paper that addresses research challenges associated with the dynamics of knowledge in clusters and regional networks. It develops a conceptual framework, a methodology, and a future research agenda. The focus is on mapping and analysing clustered firms and their linkages. Network analysis is used to find patterns of learning that differ according to firms’ absorptive capacities and the nature of the involved knowledge flows. System Dynamics are used to model cluster interactions as a series of knowledge stocks and knowledge flows. The goal is to assess the sustainability and stability of the cluster from a knowledge perspective (e.g. virtuous learning patterns), the effects of ICT on knowledge flows, and overall cluster performance. Ultimately, the objective is to provide a new perspective and a methodological approach to understand the dynamics of innovation in clusters and regional economies, and derive policy implications.

More to come as I have the time to write…;)

I am right now at the eChallenges 2005 conference in Ljubljana, Slovenia. One thing that strikes me after listening to the opening sessions is that we have not come that far in the last ten years. We are often given the impression that we are progressing at an enormous speed and that the technology is advancing close the speed of light! Sure, the technology is getting smaller, faster and more good looking, but…

I have been listening to representatives of several of the largest IT companies and what they are saying is more or less exactly the same things as they where saying ten years ago… A lot of talk about how information and system could be integrated, how it could be used and how they believe that the future will be - when we get competent enough to exploit technologies potential. And: a LOT of numbers and statistics! I wonder: when is the future?

Well, when thinking of it, it is actually rather consoling that we are not progressing faster than we can keep up with. Especially since there’s a lot of talk about all the potential possibilities, how we could integrate information from the police, health care, public administration, record and store new types of data about peoples doings etc., and use this information in all kinds of ways - only good ways of course. Sadly, there is almost no reflections about what this could be doing to integrity and democratic values that we (at least in many other contexts) values high! Not that we should not use thechnology - on the contrary - but what we must do to avoid technology’s down sides.

However, the conference programme seems to be interesting and I hope to see a little bit more progress and reflection at the sessions in the afternoon… 

And now off to the coffe break! 

From the CEN/ISSS Learning Technology Standards Observatory:

Until relatively recently those involved directly in teaching, and those involved in developing and providing the enterprise systems that underpin the IT infrastructure of an educational organisation, have been able to co-exist relatively separately. The maturing of e-learning means that this can no longer be the case. The use of VLE systems has raised many pedagogical and technical issues including what tools are needed to support e-learning, and what this means for the enterprise systems that must exchange data with these tools.

The focus of this meeting will be on connecting the two communities, and looking at the question of how pedagogy can more closely inform technical developments. The meeting is being organized by Sarah Holyfield & Christina Smart (e-Learning Programme Journalists), Lisa Corley (Pedagogy Forum), and Vashti Zarach (Enterprise SIG).

18 October, 2005. Manchester, UK 

Read more at http://www.cen-ltso.net/Users/main.aspx?event=363