Ett allvarligt problem som skapas av Sveriges decentraliserade skolsystem är att det blir mycket svårare att få saker att fungera i ett större sammanhang. Det flesta kommuner tänker enbart inom ramen för den egna kommungränsen och inte att kommunens skolor ingår i ett större system och därför bör öppna upp för en, i vissa delar, gemensam infrastruktur genom att använda öppna standarder och arbeta med att nå nationellt koncensus. Förutom möjligheten att samarbeta skulle detta även skapa möjlighet för olika aktörer (kommunala och statliga lika väl som kommersiella) att bygga betydligt bättre IT-tjänster för skolan.
Ett av de största problemen i sammanhanget är hanteringen av användarinformation och digitala identiteter. Förutom att användarhantering ofta skapar en massa onödigt extraarbete ute i kommunerna (ofta hanteras användare i flera system istället för i en central katalog), så ställer det till en massa problem i olika sammanhang. Ett exempel på ett sådant sammanhang är nationella IT-tjänster med skolan som målgrupp. Det finns, nästan utan undantag, ett behov av att identifiera och auktorisera de elever och lärare som skall ges tillgång till en tjänst. Detta gäller för de IT-tjänster som tillhandahålls av myndigheter (exempelvis nationella prov från skolverket), men också tjänster från kommersiella aktörer (exempelvis läromedelsproducenter, webbtjänster eller liknande). Frånvaron av en gemensam infrastruktur för katalogtjänster och digitala identiteter kostar sannolikt åtskilligt för alla inblandade. Än värre är att skolan riskerar att bli utan en massa bra IT-tjänster för att det blir för dyrt och krångligt.
Jag har tjatat (ja, tjatat är nog rätt ord) om att det måste skapas en sådan gemensam, nationell infrastruktur (givetvis baserad på öppna standarder) för skolan sedan 1998 då jag skrev ihop mitt första papper om detta. Inom ramen för en nationell infrastruktur skall givetvis kataloginformation hanteras, men också digitala ID:n och gemensam inloggning (Single Sign-On, SSO ). Flera andra europeiska länder har detta sedan länge, bland annat frankrike. Tyvärr har det gått exceptionellt trögt i Sverige. Försök har gjorts inom ramen för MjukIs projektet (först på Skolverket i samband med ITiS och sedan på Myndigheten för skolutveckling ), men det har inte blivit något vidare resultat (jag har varit inblandad hela tiden så jag kan tyvärr inte skylla ifrån mig). Viljan har helt enkelt inte funnits hos vare sig kommuner eller intresseorganisationen; Svenska kommuner och landsting (SKL) .
I universitetsvärlden är det däremot annorlunda. Där har man länge arbetat med att skapa koncensus kring en sådan infrastruktur och även om inte alla har anslutit sig så pågår i alla fall ett seriöst arbete. Just nu händer mycket intressanta saker inom en organisation som heter SWAMI (Swedish Alliance for Middleware Infrastructure) . Där har ett projekt skapats (SWAMID ) för federering av digitala identiteter, baserat på de öppna standarder som finns för detta.
SWAMID – The identity federation for the Swedish higher education community
Our goal with SWAMID is that it shall be the only identity federation needed in the Swedish higher education community for the foreseeable future. We are therefore planning for SWAMID to provide an infrastructure for federated services with several federation technologies. Initially the identity federation will support CWAA , eduroam and Shibboleth (or SAML ). Depending on the demand in the community, more federation technologies will be added to SWAMID.
SWAMID är givetvis en pusselbit av många i en gemensam infrastruktur, men det är en viktig sådan.
Konkret innebär arbetet i SWAMI att studenter och anställda vid universitet och högskolor får en enda digital identitet som både är säker och som kan användas överallt där en digital identitet behövs. Identiteten kan även kopplas till framtida medborgaridentiteter och olika former av inloggning (smarta kort, biometri eller vad man nu vill). Effekterna av detta blir väldigt intressanta: Förutom att SWAMID-identiteten kan ge direkt tillgång till såväl lokala som nationella IT-tjänster, innebär det också att studerande och anställda vid ett universitet kan få tillgång till IT-tjänster (t.e.x trådlöst nätverk, utskrifter och liknande) på andra universitet – med sin vanliga inloggning. Det finns även ett europeiskt initiativ som heter Eduroam där motsvarande infrastruktur skapas på europeisk nivå.
SWAMI är precis den typ av samarbete som skolan behöver. Tänk om den digitala identiteten istället skapades redan när eleven börjar skolan för att sedan tas med till universitet och högskola? På vägen skulle man både spara pengar och eliminera en rad problem för lärare och elever, inte minst när det gäller antagningsförfarandet till gymnasium och högskola.
Det viktigaste är dock att detta skulle skapa en infrastruktur som gör det möjligt för olika aktörer att bygga IT-tjänster för skolan på en helt ny nivå.
Lär av universitet och högskola: öppna upp systemen och bygg en gemensam infrastruktur för skolan – baserat på öppna standarder!
[tags]infrastruktur, skolan, katalog, öppna standarder, SSO, mjuk infrastruktur, IKT och lärande, utbildningsinfrastruktur[/tags]
Web 2.0
e-learning