“Ingen pratar om LMS längre”
Posted on | May 30, 2007 | Comments Off
På Skolverket/KKS/MSU mötet om digital kompetens, förra veckan, hade de bjudit in ett antal "inspirationsföredragshållare". En av dessa var Roger Säljö. Han sa en sak som var ganska rolig, även om jag tror att jag var ganska ensam om att tycka att det var roligt. Ur ett IT-historiskt perspektiv listade han ett par ansatser till teknikanvändning i skolan. Där fanns bland annat Computer Assisted Learning (CAL) , och som sista ansats listade han Learning Management System (LMS) och tillade i en bisats att: "…med det är det ju ingen som pratar om längre…" (man bör inte underskatta betydelsen av en bisats
).
Detta konstaterande är roligt eftersom det (tyvärr) är helt felaktigt: LMS är det enda man talar om i många kommuner. Det jag tror (hoppas) att han egentligen menade är att "…med det är det ju ingen som borde prata om längre…". Han har givetvis rätt i att LMS inte är en framkomlig väg för skolan. Det är dock inte LMS-systemens funktioner som är det huvudsakliga problemet, även om många LMS påtvingar föråldrade arbetssätt och är pedagogiskt begränsande. Det stora problemet har istället att göra med hur dessa funktioner är paketerade i "produkter". Problemet handlar egentligen om infrastruktur. Istället för att bygga en modulär virtuell lärmiljö (VLE) där funktionalitet kan läggas till, tas bort eller förändras (det vill säga en dynamisk och anpassningsbar VLE), så byggs ytterligare en "informationssilo", i form av ett LMS, där lärare och elever tvingas in i pedagogiska scenarion som passar den, ofta ganska rudimentära, funktionalitet som finns i just det LMS som används. Ett problem med många LMS:er är att de är omoderna direkt när de släpps. Utvecklingen går så snabbt att det inte längre går att bygga system som "kan allt" och istället så blir resultatet ett system som kan många saker ganska dåligt och där många av de funktioner som mer framsynta lärare vill ha "kommer i nästa version". Motsatsen till detta är den modulära ansatsen där nya funktioner läggs till successivt i form av nya "tjänster".
Många universitet har redan vänt sina LMS ryggen, medan andra just har börjat tänka i andra banor – ofta i termer av modulära lärmiljöer. En viktig orsak till att det blivit möjligt att ta steget från LMS och mot modulära lärmiljöer är att universiteten satsat på att bygga infrastruktur i form av kataloger, identitets-federering, single sign-on, och andra grundläggande komponenter. Det gör att det på olika sätt blir möjligt att (löst) koppla samman de olika funktionerna i en modulär VLE.
Frågan är hur länge tar det innan skolan kommer ikapp och varför de envisas med att ta omvägen via LMS?
Några av mina tidigare, LMS-relaterade inlägg:
- Nobody ever got fire for buying LMS
- Norsk utredning om LMS i skolan
- Are we at the end of the LMS era?
- Time to discard the LMS!