·:[ frepa.blog ]:·
• • • • •

Först nu tycks media vakna och uppmärksamma vad som egentligen håller på att hända. Jag syftar då på den fullständigt vansinniga FRA-lagen som just nu debatteras i riksdagen. DN skriver bland annat på ledarplats, på Aftonbladet är det förstanyhet (de tipsar också om hur man bär sig åt för att kryptera:), Expressen däremot har någon som slagit sig i en karusell och Zlatans knä som huvudnyhet (det är prioritering det), också SvD skriver om FRA-lagen.

På mindre än en vecka har den nya hemsidan för Nätverket Stoppa FRA-lagen fått 310 000 unika besökare. Ett svindlande stort gensvar, ungefär hälften av vad svd.se har varje vecka

Idag skriver SvD om Mikael Nilssons och Anna Petersson och deras initiativ för att stoppa FRA-lagen. Jättebra att det äntligen blir uppmärksamhet kring detta! All publicitet behövs. Hoppas verkligen att majoriteten av våra riksdagsmän och riksdagskvinnor är begåvade nog att de sitter i riksdagen som representanter för den svenska demokratin - inte för att avskaffa det!

Anders Mildner reflekterar, på  sydsvenskan.se, över hur litet genomslag förslaget till den så kallade FRA-lagen haft i "traditionell" svensk media, medan bilden på nätet är en helt annan. De flesta i Sverige verkar vara helt omedvetna om förslaget och debatten lyser med sin frånvaro. Detta enbart till gagn för de som vill driva igenom lagen - en lag som i allt väsentligt är fullständigt absurd och ett hårt slag mot grundläggande demokratiska principer.

Går det liggande förslaget igenom kommer vi med riksdagens goda minne att bygga ett storskaligt övervakningssamhälle, där all epost, alla sms, all datatrafik och alla telefonsamtal som passerar Sveriges gränser kommer att avlyssnas. Utan att det föreligger någon misstanke om brott.

Tidningar och tv har bevakat frågan i så liten utsträckning att folk helt enkelt har missat att vi nu är mindre än en vecka från att införa ett otäckt och oåterkalleligt storebrorssamhälle. Ett sämre betyg för den samhällsbevakande journalistiken går inte att få i Sverige 2008.

FRA-lagen är som om hela IB-affären skulle ha rullats upp inför öppen ridå i riksdagen, utan att någon ens orkat bry sig. Den ställer samma frågor om moral, rättsäkerhet och demokrati och den rymmer samma dimensioner om Sveriges relationer till främmande makt (eftersom underrättelseinformation naturligtvis är en bytesvara, nu som då).

Via vondewall.com

Den 17 juni röstar Sveriges riksdag om att införa allmän avlyssning av alla svenska medborgare. Försvarets Radioanstalt (FRA) ges i uppdrag att avlyssna all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser. Nästan all kommunikation, även inom Sverige, passerar idag gränsen och kommer därmed att avlyssnas. E-post, sms, webbtrafik, chattar och mobil- och telefonsamtal, allt analyseras. Ingen domstol är inblandad. Ingen brottsmisstanke krävs. Alla behandlas som misstänkta. Även regering och myndigheter ges befogenhet att söka i den privata kommunikationen. Lagen öppnar för nya, godtyckliga användningsområden. Materialet kan dessutom lätt missbrukas eller hamna i fel händer. Källskydd och meddelarfrihet blir tomma ord när varje kontakt med media kan vara avlyssnad. Avlyssningen ska skydda mot odefinierade ”yttre hot”. I själva verket utgör den nya lagen i sig ett allvarligt hot mot det öppna och fria samhället.

Jag hade egentligen tänkt lämna detta ämne (för ett tag i alla fall), men den referens som Mikael Nilsson lämnade i sin kommentar är för bra för att inte lyfta fram. Sverige ser ut att vara i ett celebert sällskap och det finns verkligen skäl att ifrågasätta hur SIS fungerar - likaså vad Microsoft egentligen håller på med…

Detta (http://www.effi.org/blog/kai-2007-09-05.en.html) var dock ett roligt och illustrativt sätt att använda statistik

International Organization for Standardization (ISO) rejected the fast-track approval of the controversial Microsoft-supported OOXML document format as an ISO standard in a vote on 2 September 2007.

During the voting process the reputation of ISO as a dependable technical standardization organization was questioned. For example, in Sweden a Microsoft representative was caught offering to recompense partners for voting yes to OOXML. Also a sudden interest from countries like Ivory Coast to the OOXML issue has been found suspicious.

Igår skrev jag om Microsofts (med partners) fullständigt sanslösa agerande för att köpa den svenska SIS-omröstningen för att göra sitt dokumentformat OOXML till en ISO-standard. Bortsett från att det gör SIS till en bananrepublik, så visar det tydligt på vilken etisk och moralisk Microsoft befinner sig. Jag skäms faktiskt lite över att arbeta på ett universitet där den ytterst ansvarige för detta beteende, Microsofts VD i Sverige, sitter i styrelsen. Arbetar han på samma sätt där?

Jag hoppas verkligen att SIS agerar (hittills har reaktionerna från SIS varit pinsamt lama) - dels för att förhindra att liknande saker inträffar i framtiden, dels för att ställa saker till rätta igen.

Microsofts agerande har i alla fall väckt upprörda känslor i både dagspressen och på webben. Igår hade exempelvis både di.se och Svenska dagbladet artiklar. Här är ett axplock från webben: "Svenska situtet (SIS) köpt av Microsoft ", "SIS Sålde sin röst rörande OOXML ", "Microsoft riggade omröstning om öppet dokumentformat ", "SIS: ’Inga statister på mötet’ - IDG.se ", "Microsoft bakom kupp om Office-standard - Ny Teknik ", ”Vad kostar en standard? ”, och så vidare…

Själv funderar jag på att sluta engagera mig i arbetet på SIS.

En liten uppdatering:

Microsofts agerande är uppenbarligen mer vanvettigt än jag trodde. Hittade detta på IDG.se!

Microsoft erbjöd extra "marknadsbidrag" till partners som deltog i gårdagens omröstning om Open XML-formatet. Det framgår av intern e-post som CS har tagit del av. "Det var dåligt formulerat och skulle aldrig ha gått ut", säger företagets affärsområdeschef Klas Hammar. 

… ett informationsmejl som, enligt Microsoft, gått ut till ”ett fåtal” partnerföretag skriver mjukvarujätten bland annat att partners ”förväntas” anmäla sitt deltagande till SIS och ”deltaga på mötet den 27/8 för att rösta ja till Open XML”.

"[Partnerföretagen] behöver inte diskutera det tekniska innehållet i specen men vara beredd att ge några argument för varför de röstar ja – dessa kommer ni att få av Microsoft,” skriver företaget"….

Och så vidare. Läs hela eländet på http://www.idg.se/2.1085/1.118337  

The report from the OECD Open Edcational Resources (OER) project, titled: Giving Knowledge for Free: THE EMERGENCE OF OPEN EDUCATIONAL RESOURCES is now available for download.

There are two other reports from the projects that seems interesting as well: Open Educational Resources, Open Content Licensing (OCL) , by Professor Brian Fitzgerald, and Open Educational Resources: On the Sustainability of OER initiatives, by David Wiley.

Då och då dyker diskussionen om innehållsfilter (eller webbfilter) upp. Idag var det dags igen; närmare bestämt i form av en debattartikel i Computer Sweden (19/3 - 2007) . I vanlig ordning förespråkas innehållsfilter och argumentationen är mycket svag, för att inte säga larvig. Att kalla innehållsfilter för "ansatser till produktivitetsökningar" är bara ett exempel. Man måste givetvis ha starka bransch-intressen för att komma på någonting så fånigt. Detta skulle vara ganska underhållande om det inte vore för att det faktiskt finns de som på fullt allvar tror att det går att lösa skolans "problem" med hjälp innehållsfiltrering - det vill säga censur. Precis som debattören framhåller så är denna uppfattning ganska vanlig i många andra europeiska länder, medan vi i Sverige har en överlag sunt skeptisk inställning till innehållsfiltrering. Bortsett från att innehållsfiltrering inte fungerar så är det bara ett närmast desperat försök att finna enkla lösningar på komplexa problem. En populistisk åtgärd som tas till av politiska skäl eller när någon har behov av att skapa ett intryck av att "göra någonting". Teknisk sett är det mycket enkelt att ta sig runt de flesta innehållsfilter. Värre är att risken för att filtren missbrukas av övernitiska chefer (eller skolledare) är överhängande. Statistik och loggar misstolkas eller är felaktig på ett sätt som får absurda konsekvenser. Ett exempel på detta är den "lilla" episod som inträffade på ett större svensk företag för ett antal år sedan. Ett nytt fint (och sannolikt dyrt) innehållsfilter hade installerats då det visade sig att en inte helt oansenlig del av personalstyrkan porrsurfade istället för att jobba. Då slog företagsledningen på stora trumman. Problemet var bara att loggfilerna var missvisande och anställda blev oskyldigt beskyllda för att porrsurfa i en omfattning som för länge sedan borde ha fått förödande konsekvenser för produktionen.

Att företag och myndigheter väljer att installera innehållsfilter är dumt och beklagligt. Det leder knappast till några produktivitetsökningar, snarare tvärt om. Att företag i USA har ett "långtgående ansvar för att anställda inte oavsiktligt exponeras för för anstötligt material" (som t.ex. debattartiklar i CS??) är så dumt att det förhoppningsvis bara kan hända i USA. Att liknande tankegångar skulle vinna gehör i Sverige har jag ganska svårt att tro. När kommuner däremot installerar innehållsfilter i skolan och därmed tror att de har löst ett problem så är det inte bara naivt och dumt. Det är också såväl resursslöseri som odemokratiskt.

Debattören i CS skriver att:

"I skolans värld ifrågasätter få, om ens någon, att vi skyddar våra barn mot webbsidor om tillverkning av vapen och bomber, droger, pornografi, satanism, ockultism, kannibalism eller sajter som uppmuntrar till mord, självmord, självstympning, pyromani, våld och tortyr."

Det stämmer säkert. Få ifrågasätter detta. Varför skulle någon göra det? Det finns inga skäl att argumentera emot, trots att retoriken är extremt billig och populistisk. Det finns däremot starka skäl att ifrågasätta den metod som förespråkas. Ungdomar behöver inga innehållsfilter. Istället har de ett behov av att lära sig hantera Internet och allt som finns att tillgå på Internet - såväl bra som dåligt, ja till och med det som faller in under etiketten vidrigt. Det tjänar ingenting till att försöka dölja verkligheten. Istället måste verkligheten hanteras. Ungdomar behöver vägledning, stöd och förhållningssätt. Inte larviga tekniska lösningar som inte fungerar och som enbart blir en (inte allt för svår) utmaning att ta sig förbi.

Vem skall förresten bestämma vad som är olämpligt innehåll? Och hur skall vi kunna fostra ungdomar i demokratiskt tänkande om vi samtidigt och med all önskvärd tydlighet visar att vuxenvärlden egentligen inte tror på en av demokratins viktigaste grundpelare: tillgången till information som är fri och okontrollerad - och definitivt inte filtrerad och censurerad. Censur och informationsfiltrering är någonting som hör hemma i diktaturer och till och med i somliga diktaturer har de börjat inse att innehållsfiltrering inte är en långsiktigt hållbar lösning.

Vad är det som gör att det brinner i huvudet på somliga när "Internet" och problem "nämns" i samma mening?

Motarbeta denna obehagliga utveckling mot kontroll och censur och låt inte företag som Clavister sälja ett enda innehållsfilter!

[tag]innehållsfilter, webbfilter, clavister, skola, censur, computer sweden, debatt, demokrati[/tag]