Förra veckan var jag på “Intel Teach Advanced European Meeting” i Sigtuna. Diskussionen handlade framförallt om vilket/vilka LMS som skall användas för utbildning av lärare i Sverige, England, Tyskland och Frankrike, inom ramen för ett Europeiskt projekt som initierats av Intel, men som är tänkt att genomföras i samarbete med ett antal nationella myndigheter i respektive länder.
Diskussionen kring LMS är intresant ur flera perspektiv: för det första inser jag (återigen) att inte mycket har hänt de senaste 5-6 åren. Problematiken är fortfarande densamma och jag anser fortfarande att LMS-konceptet inte hör hemma i skolan. De pedagogiska modeller som LMS riskerar att "locka" in skolans lärare i är alldeles för osofistikerade. LMS, och vissa av de standardspecifikationer som nyttjas flitigt i LMS, baseras på modeller kopplat till "instructional design"och riskerar därför att leda bort från det mer konstruktivistiska synsätt som (tack och lov) är mer utbrett i skolan.
För det andra så illustrerar diskussionen på ett ganska tydligt sätt olika problem med att använda IT i skolan och i utbildningen av lärare. För sveriges del blir det tydligt att vi är både efter (på ganska många områden) och i framkant (inom några områden). Mycket beroende av vår decentraliserade skolorganisation. Det visar sig vara mycket svårt (för att inte säga omöjligt) för oss att svara på frågor som "vilka LMS kör ni i Sverige?", "vilken strategi har Sverige för att…?", eller "vilken Single Sign-On (SSO) lösning använder ni?". Vi har svårt att beskriva var vi står nationellt, vilket medför vissa svårigheter i att delta i internationellt samarbete. Fördelen är att när vi gör fel i Sverige så kan det bli väldigt fel, men i begränsad omfattning. När man gör fel i vissa andra länder kan det bli väldigt fel i ofantlig omfattning.
Det börjar dock kännas angeläget med samling kring vissa centrala delar av skolans IT-infrastruktur: för att komma överens om standarder och modeller för att kommunicera och samverka - samtidigt som vi bevarar våra olikheter. Exempel på sådana områden är SSO, nationell (användar) katalogstruktur (LDAP), standarder för att utbyta elevinformation mellan system, standarder för beskrivande information – gemensamma vokabulär, taxonomier och begreppsmodeller (för bl.a. lärresurser, kursplaner, begrepp etc) och så vidare. Inom dessa områden ligger vi långt efter övriga Europa!